Hej!

Min bästa vännina här i Norge, Cristina, har fått tråkiga besked. Tyvärr så får hon inte något arbetstillstånd här i Norge, utan hon måste åka tillbaka till Rumänien. Innan den 29e november. Jag tycker så hemskt synd om henne. Hon och hennes pojkvän har haft ett distansförhållande i över 2 år, i juni i år flyttade hon hit för att vara med honom. Det finns inga jobb i Rumänien och hon har verkligen kämpat för att få till ett helt nytt liv här. Jobb, språk, vänner, vardag, pojkvän osv. Och nu måste hon åka hem. Jag tycker hemskt synd om henne. Kan inte tänka mig hur jobbigt det måste kännas att bli utslängd från ett land där man verkligen har ansträngt sig för att passa in. Usch och fy. Det får mig också att tänka på hur lätt jag har det. Och hur tacksam jag är över det. Ibland är det svårt att komma ihåg.

Vi ska träffas om någon timme. Fika och ha det så bra vi kan.

Det är så sorgligt det här. Alla hejdån. Alla hejdån sliter på mitt hjärta. Det senaste året har varit fyllt av hejdån. Alla dessa nya, fina vänner som man sedan måste säga adjö till.