Det här är den första veckan som jag officiellt är tillbaka på både jobb och skola! I tisdags arbetade jag första passet efter min sjukskrivning och jäklar vad det tog på krafterna! Allt gick bra, kunderna var snälla osv, men jag blev så sjukt trött. Helt overkligt att jag kan bli så himla trött av att endast jobba ett 5,5 timmars pass. Det märks verkligen att kroppen inte riktigt är i fas än och att mycket energi går åt till att läka för stunden. När jag kom hem från jobbet så sov jag inom 1,5 timmar, så det var väldigt välbehövligt.

 

Det är ju inte bara på jobbet jag är tillbaka utan även i skolan. Jag har haft möte med min lärare om hur jag ska klara av kurserna etc eftersom jag har missat en så stor del av terminen. Som tur är har de varit väldigt tillmötesgående och trots att jag inte avslutat en enda kurs under den här vårterminen kommer jag inte att behöva läsa om kurserna våren 2015 (som man egentligen ska göra). Istället ska jag få fram till i augusti 2014 på mig att ta min examen. Det känns faktiskt himla bra! Idag skrev jag klart examinationsuppgiften för vårterminens första kurs, så den är inskickad och klar nu. Känns så himla skönt att den är ur världen! 

 

 

Lindex har en ny underklädesreklam vilken kommer att ligga ute vecka 19-20. I kampanjen är det Lindex egna anställda som agerar modeller och Lindex talesman uttalar sig på detta sätt angående kampanjen: "När man tittar på bilderna så tycker jag att det finns en mångfald av människor och vi sökte inte efter storlek eller ålder utan har gått mer på personligheten."

 

Det här låter väl som ett jättebra initiativ?! Vilken rolig idé att söka modeller bland den egna personalen! Vad bra att man inte fokuserat på varken storlek eller ålder när man utformat kampanjen! Vilken frisk fläkt i modevärlden att mångfald sätts i fokus! Äntligen får personligheten störst utrymme! Gud vilken bra tanke!

 

Av Lindex 5000 anställda var 100 personer intresserade av att ställa upp i kampanjen och de fem stycken som valdes ser ni på bilden nedan.

Påskhelgen var superbra! Vi åkte upp till Sundsvall på fredag morgon och stannade till söndag eftermiddag. Vi har bara myst hela helgen, ätit jättegod mat, hängt, varit ute en massa, kollat på när hundarna busat, ätit godis, spelat lite spel och allmänt bara haft det bra. På lördag kväll åt vi påskbuffé på Värdshuset Idyllen vilket var helt suveränt! Så himla god mat och jättehärlig stämning. Under dagarna pysslade de andra på utomhus kring stugan, röjde buskage, eldade och James satte på ny panel på huset. Själv satt jag i en stol och "övervakade" och läste en bok. Supermysigt även om jag kände mig lite överflödig där, haha! Helgen var hur som helst så himla härlig! Önskar nästan att det kunde vara påsk hela tiden.

Hej hej!

 

Imorgon åker vi upp till Sundsvall för att spendera största delen av påskhelgen med familjen. Ska bli så himla roligt! Det var länge sedan vi träffades allihopa, så det ska bli jättekul!

 

Helgen har varit väldigt fin. Vädret har mestadels varit soligt och fint under dagen så vi har varit ute en hel del. I lördags var jag ute på min första riktiga promenad vilket var jätteroligt. Det blev kanske bara 1,5 kilometer och med kryckorna, men det var jätteroligt att vara ute så pass mycket.

 

Något annat som var väldigt kul var att Marcus tittade förbi både på fredag och lördag kväll! Han pluggar ju i Umeå men kom ner över helgen för att hälsa på mig och en till kompis som bor här nere. Var superkul att ses igen, det var ju ett bra tag sedan.

 

James har jobbat på superbra med uteplatsen och numera har vi ett staket runt altanen samt ett tak! Det ser superfint ut! Just nu håller vi ögonen öppna efter utemöbler. Vi vill helst hitta något fint från blocket.se eller så, men det verkar som att alla andra har samma tanke såhär på vårkanten så vi får väl se vad vi får tag i!

 

Innan operationen har jag gått med konstant värk i min vänster fot, det har varit vissa saker jag helt har fått undvika p.g.a. smärtan och andra saker som jag ändå har gjort men som jag fått sota för efteråt. Jag har t.ex. inte kunnat använda högklackade skor pg.a. smärtan, träningspass vilka kräver olika typer av hopp eller att springa smärtade, min fot vek sig ofta av sig själv vilket innebar att jag snubblade och ibland föll, samt jag fick också väldigt ont om jag inte går i "fotriktiga" skor vilket har gjort att jag varit tvungen att tacka nej till flertalet arbetspass där "fotriktiga" skor inte godkänns.

 

Ett exempel på det var när jag arbetade i England på ett 5-stjärnigt hotell, då brukade jag även servera vid bröllop och liknande. Dresscoden var svart kjol, vit skjorta och finare svarta skor samt uppsatt hår. Tre av dessa fyra kriterier gick bra, men om jag gick i mina fina svarta skor, en kväll så kunde jag inte jobba i dem nästa dag p.g.a. att det gjorde ont. För utomstående är det väldigt lätt att rycka på axlarna och tycka "men köp kvalitetsskor då så får du inte ont". Problemet är dock att det inte var skorna det var fel på, felet var att flera centimeter benbitar var löst inuti foten vilket innebar att det alltid gjorde ont. Min kirurg har uttryckt förvåning över vilken hög smärttröskel jag måste ha som ens kunnat gå runt med detta utan att halta/gå på kryckor/äta enorma mängder smärtstillande. Tydligen "borde" det gjort väldigt mycket ondare än vad jag upplevde det, vilket jag är ganska tacksam över att det inte gjorde. Allt blir ju en vardag efter ett tag och även om det är störigt att att det var mer uthärdligt i träningsskor än i "kontorsskor". Det är därför jag nästan alltid har träningsskor i skolan och dylikt samt att de boots jag äger kommer från ecco eller andra "fotvänligare" butiker. Om jag inte hade haft problem och ont av foten hade jag inte behövt operera den igen.

Hur är det idag då?
Efter operationen har jag haft tusen ggr ondare än vad jag vanligen har. Det är helt normalt och något jag var beredd på. Givetvis kommer det den första tiden göra ont efter en operation. De har trots allt skurit upp min hud, plockat bort skelettbitar, skrapat bort mina ledband, tagit en sena från vaden, borrat en kanal i foten där senan hamnade, fäst ihop ledbanden med senan och sytt igen allting igen. Hur imponerad jag än är över att läkare kan göra sånt här, så visst gör det ont. Det har varit skitjobbigt och trots mängder av smärtstillande så har jag haft mycket ont. Det har stundtals varit svårt att förklara för omgivningen operationens omfattning och de efterverkningar den gett. Jag har stött på liknande kommentarer som den här "Operera foten, aja hoppa på kryckor ett par veckor och käka ipren typ" ett flertal gånger vilket blir frustrerande i längden. Det finns ju väldigt många nivåer av operationer och även om vissa fotoperationer kräver väldigt kort återhämtningstid så gör inte alla det. Min operation innebar helt enkelt inte den enklaste återhämtningen.

 

Även om det är jobbigt med smärtan så är något som är positivt att det blir bättre för varje dag. Men det gör fortfarande ont. Foten värker hela tiden och när jag gör min sjukgymnastik så gör det ordentligt ont. När jag försöker böja foten hugger det till och de steg jag har tagit hittills har varit väldigt smärtsamma. Däremot så försöker jag intala mig själv att det här är en "positiv" och läkande smärta, att det blir bättre i längden. Men ja, det gör fortfarande ont.

Jag tänkte slänga upp en liten blandad kompott av hur tiden efter operationen har sett ut. Överlag är jag ganska dålig på att ta bilder, så det fanns inte så mycket att välja mellan. Jag blev glatt överraskad över att mitt operationsärr är så pass litet. Eftersom de tagit en sena från vaden trodde jag att jag skulle ha ett ärr ändå upp längst den, men istället har de tydligen kunnat plocka bort den från insidan. Det gör att jag har ett väldigt litet ärr, vilket är trevligt.

 

Eftersom jag själv är väldigt mesig när det gäller sprutor och andra läskigheter, så tänkte jag att det är lika bra att jag slänger in en varning i rubriken! Men så här har alltså mitt liv sett ut på senaste.

 

 

Det känns som att dagarna bara försvinner just nu. Veckorna går jättefort och jag hänger inte riktigt med. Ändå vet jag inte riktigt vart min tid tar vägen, det känns väldigt märkligt allt det här.

 

Varje dag ägnar jag ca 3 timmar åt sjukgymnastik för att öva upp rörligheten och musklerna. Det är väldigt simpla övningar som är förvånansvärt svåra att utföra. Jag rullar en boll fram och tillbaka över golvet under min fotsula, jag försöker böja på tårna och greppa med dem, jag övar rörelsemönstret i att gå och försöker lägga mer och mer vikt på foten. Sådana saker. Utöver det tar alla vardagssaker trippelt så lång tid som i vanliga fall, fortfarande. Men sakta och säkert så. Överlag går mycket energi åt att bara läka ihop. Jag har fortfarande inte kunnat sova en hel natt sedan operationen, så där försvinner ju en del ork också.
Om tio dagar löper min sjukskrivning ut och jag ska vara tillbaka på jobb och skola. Det känns ärligt talat jättemärkligt. Jag är lite nervös. I dagsläget klarar jag mig inte utan kryckorna, så det känns märkligt att om 10 dagar ska jag vara tillbaka på jobbet. Bära saker, hämta grejer, fixa och dona. Läskigt men roligt! Nu gäller det bara att hålla tummarna för att jag hinner krya på mig så pass tills dess!

Igår spenderade jag större delen av förmiddagen på ortopedmottagningen på Gävle Sjukhus. Jag var där p.g.a. ett återbesök angående min vänstra handled som fortfarande inte blivit bra. Som bekant är jag inte så förtjust i sjukhusmiljön, jag har alltid ogillat både nålar och kroppsfunktioner och då är väl inte ett sjukhus platsen att vara på. Hur som helst så var läkaren jag träffade väldigt pedagogisk och otroligt trevlig. Alltför ofta har jag mött läkare som varit mer intresserad av vad andra läkare tidigare skrivit i min journal än av vad jag själv har att säga. Sådana som bortförklarat mina funderingar utan att ens lyssna på dem. Jag förstår att arbetsklimatet inom vården är fruktansvärt påfrestande, men som patient är det väldigt frustrerande när man inte blir lyssnad på. Gårdagens läkare var dock suverän när det gällde allt sådant! Han gjorde en grundlig undersökning av handleden och förklarade under tiden vad undersökningen visade. Det kan låta som grundläggande saker, men tyvärr är det inte alltid så.  

 

(Bakgrundshistoria: 2/1 halkade jag och gjorde jag illa handleden. 8/1 besökte jag vårdcentral som genast skickade mig på röntgen. De misstänkte en båtbensfraktur alternativt ligamentskada och gipsade mig. 22/1 återvänder jag på en ny röntgen (båtbensfrakturer separerar långsamt och därför gör man en ny röntgen efter några veckor). Inga skelettskador syntes på röntgen, så därför trodde de att det var en ligament skada. Armen gipsades om. Men i samband med att de tog bort gipset och satte dit ett nytt lyckades de ge mig brännmärken av gipssåge. 14/2 får jag ett nytt rent gips inför min operation. Jag har innan dess varit på återbesök 2 ggr för att lägga om brännmärkena samt gipsa om armen. 26/2 är jag på återbesök och de tar bort gipset "på riktigt". Jag påpekar att jag fortfarande har väldigt ont, detta trots att jag äter morfin (!) efter fotoperationen. Läkaren säger att jag bara är stel efter gipset och skickar mig till en arbetsterapeut. Arbetsterapeuten konstaterar att jag märkligt nog har full rörlighet i hand/handled trots att jag varit gipsad i 6 veckor. Hon anser inte att jag borde göra några rörelseövningar utan bara använda handen i den mån det går utan att det smärtar. Jag påpekar att det värker konstant och hon säger att då får jag ta det lugnt tills det slutar. Jag får ett handledsskydd av henne som jag ska använda. 3/3 läser jag en liten lapp inuti handledsskyddet "Handledsskydd, small, höger hand". Detta trots att det är vänster hand jag skadat och vänster han arbetsterapeuten har provat ut handledsskyddet på. 5/3 jag fick en ny tid för att få ett handledsskydd anpassat för rätt hand. Denna nya arbetsterapeut anser inte att jag behöver ett handledsskydd utan bara ett bandage. Jag får en telefontid för avstämning lite längre fram. 25/3 telefontid med arbetsterapeuten där jag säger att jag fortfarande har problem med handen och konstant värk. Hon skriver upp mig på väntelista till en läkare på ortopedmottagningen igen. 9/4 Gårdagens läkarbesök.

Det har alltså varit vääääldigt många turer med den här handleden. Utöver att ha konstant ont, inte kunna använda handen och vara gipsad så har jag tyckt att det varit jättejobbigt med brännmärkena och problemen med handledsskyddet samt allt extra strul som kommit därav. Dessutom skickade sjukhuset ut fakturor för de gånger jag lagt om gipset pga brännskadorna samt fakturerade mig för det felaktiga handledsskyddet trots löften om att det inte skulle faktureras. Så inte nog med allt strul + fotoperationen så har jag behövt bestrida en massa fakturor också. Inte vad jag längtade efter!)

 

Som ni hör har det alltså varit väldigt många turer med den här jäkla handleden, så det var otroligt bra att träffa en engagerad läkare igår. Han var även specialiserad på händer, inte bara ortopedi så det kändes verkligen som att han visste vad han gjorde. Hans diagnos var att det antagligen är ett ledband som är löst alternativt av. Stämmer hans diagnos så kommer de att behöva operera handleden.

 

Det känns ärligt talat skitjobbigt om de kommer att behöva operera handleden också. Samtidigt är det ju bättre att allt blir ordnat så att jag inte har ont längre. Önskar bara att saker kunde självläka lite istället. Först och främst måste dock en magnetröntgen göras för att se om den här läkaren har rätt eller inte. Om han inte har det är vi väl egentligen tillbaka på ruta ett. Tills att jag fått göra den undersökningen samt fått resultaten så ska jag ha en speciell skena på armen. De gjöt till en skena av hårdplast som är formad efter min arm som jag nu ska ha på hela tiden. Det gör att ledbanden ligger stilla i en bra ställning och inte utsätts för så mycket påfrestning.

 

 

********************************************************************************

 

 

Bild på hur huden såg ut direkt efter att gipset togs bort.

 

 

(Incidenten med brännmärkena är anmäld till patientnämnden och patientförsäkringen. Till patientnämnden kan man vända sig om om man har frågor angående officiellt finansierad vård. Det går även att anmäla händelser om man anser sig blivit felbehandlad. Patientförsäkringen kan ge ekonomisk ersättning om man drabbas av en vårdskada , när man inte får ersättning beror det oftast på att skadan inte hade kunnat undvikas. Jag har dock blivit nekad ersättning från patientförsäkringen då de inte anser att mina skador överstiger ett värde av 2200 kronor vilket är självrisken. Personligen kan jag tycka att det är lite störigt då jag två månader senare fortfarande har märken som tydligt framträdande. Syns märkena fortfarande efter ett år kan jag göra en ny anmälan och se vad de säger då.)

 

Hej hej!

Helgen har varit jättebra. Altanbygget är i full gång, James och jag gick ut och åt i fredags,  Agnes kom förbi i lördags och jag har lyckats ta mina första steg utan kryckor! Det har alltså varit fullt upp av positiva saker!

James har börjat bygga på altanen och det kommer bli så himla bra! Jag kan omöjligt göra den rättvisa i mina beskrivningar, men den kommer bli helt fantastisk. Det blir en stor altan på ca 25-30 kvm, där majoriteten är under tak och en liten del är utan tak (så att vi kan sola en massa). Golvet är av brun trall och resten är tryckimpregnerat trä. Taket är av kanalplast och bör levereras den här veckan. Själv vet jag inte riktigt hur kanalplast ser ut, men James garanterar att det kommer att bli mycket finare än "vanligt" altantak, så då tror jag på honom!

Förra veckan tog jag även mina första steg utan kryckor! Väldigt stapplande, väldigt ont, men det gick! Det känns jätteskönt att allt är på väg i rätt riktning, även om det är frustrerande att det tar sån lång tid och är så omständigt.

 

I fredagskväll åkte James och jag till Kanalkiosken och åt middag. Det är en himla fin restaurang här i Sandviken och vi lyxade till det rejält. De senaste veckorna har varit väldigt turbulenta med en hel del negativa inslag, så det var himla härligt att gå ut och ha en fin kväll tillsammans. Numera är min fot så pass bra att jag inte behöver ha den i högläge hela tiden, så det var skönt att sitta på en restaurang som en vuxen människa med benen ner mot golvet. Maten var helt suverän och vi åt både förrätt och varmrätt. Till förrätt åt vi en blandad plocktallrik med chark, ostar, sallad, hembakat bröd, aioli, etc. Supergott! Till varmrätt tog jag musslor kokta i vin- och gräddsås och James åt entrecote. Båda rätterna var supergoda, men jag kan nog säga att James drog det längsta strået där. Jag har aldrig riktigt gillat blodigt kött tidigare, men det där var helt gudomligt gott!

 

Lördagen ägnade James åt att bygga altan och vid femtiden åkte han och hämtade Agnes vid tåget. Vi käkade sushi och hängde. James drog ut med sina kompisar och Agnes och jag drack rödvin, åt godis och hade tjejsnack till sent på natten. Så himla roligt!

 

Söndagen blev superlugn, vi kollade på skräptv och bara hängde. En riktig bakisdag och trots att jag endast drack två glas vin så var jag riktigt trött. Haha, kanske börjar åldern redan ta ut sin rätt. Agnes åkte hem vid 16-tiden och jag och James fortsatte att kika på film. Sedan lagade James pannkakor (mums!) och Theo roade sig med att slicka i sig lite pannkakssmet som hade hamnat på golvet.

 

En riktig trevlig helg!

 

 

Idag är det mycket möjligt att jag får utmärkelsen världens bästa flickvän. Jag vaknade till vid 4.30 imorse,efter att ha försökt somna om i 30 min så bestämde jag mig för att kliva upp istället. Så jag klädde på mig och gick ner till köket utan att väcka James. Vilket måste anses vara en prestation bara i sig med tanke på att kryckor inte är det tystaste färdsättet.

 

Väl på nedervåning gjorde jag i ordning en lyxfrukost till James. Kaffe, färskpressad apelsinjuice, skinkmackor och pocherade ägg. Så när han kom ner för trappen vid kvart i sex-tiden stod redan frukost på bordet.

 

Egentligen skulle jag på tacokväll med några andra tjejer ikväll, men Kerstin som vi ska vara hos har blivit sjuk så vi får ta det till veckan istället. Istället blir det en lugn kväll hemma med James.

Pannkakor står på menyn och ikväll är det ett nytt avsnitt av lyxfällan, så jag är glad ändå! Haha, behövs inte så mycket för att jag ska trivas med tillvaron, men det är väl underbart!