Innan operationen har jag gått med konstant värk i min vänster fot, det har varit vissa saker jag helt har fått undvika p.g.a. smärtan och andra saker som jag ändå har gjort men som jag fått sota för efteråt. Jag har t.ex. inte kunnat använda högklackade skor pg.a. smärtan, träningspass vilka kräver olika typer av hopp eller att springa smärtade, min fot vek sig ofta av sig själv vilket innebar att jag snubblade och ibland föll, samt jag fick också väldigt ont om jag inte går i "fotriktiga" skor vilket har gjort att jag varit tvungen att tacka nej till flertalet arbetspass där "fotriktiga" skor inte godkänns.

 

Ett exempel på det var när jag arbetade i England på ett 5-stjärnigt hotell, då brukade jag även servera vid bröllop och liknande. Dresscoden var svart kjol, vit skjorta och finare svarta skor samt uppsatt hår. Tre av dessa fyra kriterier gick bra, men om jag gick i mina fina svarta skor, en kväll så kunde jag inte jobba i dem nästa dag p.g.a. att det gjorde ont. För utomstående är det väldigt lätt att rycka på axlarna och tycka "men köp kvalitetsskor då så får du inte ont". Problemet är dock att det inte var skorna det var fel på, felet var att flera centimeter benbitar var löst inuti foten vilket innebar att det alltid gjorde ont. Min kirurg har uttryckt förvåning över vilken hög smärttröskel jag måste ha som ens kunnat gå runt med detta utan att halta/gå på kryckor/äta enorma mängder smärtstillande. Tydligen "borde" det gjort väldigt mycket ondare än vad jag upplevde det, vilket jag är ganska tacksam över att det inte gjorde. Allt blir ju en vardag efter ett tag och även om det är störigt att att det var mer uthärdligt i träningsskor än i "kontorsskor". Det är därför jag nästan alltid har träningsskor i skolan och dylikt samt att de boots jag äger kommer från ecco eller andra "fotvänligare" butiker. Om jag inte hade haft problem och ont av foten hade jag inte behövt operera den igen.

Hur är det idag då?
Efter operationen har jag haft tusen ggr ondare än vad jag vanligen har. Det är helt normalt och något jag var beredd på. Givetvis kommer det den första tiden göra ont efter en operation. De har trots allt skurit upp min hud, plockat bort skelettbitar, skrapat bort mina ledband, tagit en sena från vaden, borrat en kanal i foten där senan hamnade, fäst ihop ledbanden med senan och sytt igen allting igen. Hur imponerad jag än är över att läkare kan göra sånt här, så visst gör det ont. Det har varit skitjobbigt och trots mängder av smärtstillande så har jag haft mycket ont. Det har stundtals varit svårt att förklara för omgivningen operationens omfattning och de efterverkningar den gett. Jag har stött på liknande kommentarer som den här "Operera foten, aja hoppa på kryckor ett par veckor och käka ipren typ" ett flertal gånger vilket blir frustrerande i längden. Det finns ju väldigt många nivåer av operationer och även om vissa fotoperationer kräver väldigt kort återhämtningstid så gör inte alla det. Min operation innebar helt enkelt inte den enklaste återhämtningen.

 

Även om det är jobbigt med smärtan så är något som är positivt att det blir bättre för varje dag. Men det gör fortfarande ont. Foten värker hela tiden och när jag gör min sjukgymnastik så gör det ordentligt ont. När jag försöker böja foten hugger det till och de steg jag har tagit hittills har varit väldigt smärtsamma. Däremot så försöker jag intala mig själv att det här är en "positiv" och läkande smärta, att det blir bättre i längden. Men ja, det gör fortfarande ont.