Igår spenderade jag större delen av förmiddagen på ortopedmottagningen på Gävle Sjukhus. Jag var där p.g.a. ett återbesök angående min vänstra handled som fortfarande inte blivit bra. Som bekant är jag inte så förtjust i sjukhusmiljön, jag har alltid ogillat både nålar och kroppsfunktioner och då är väl inte ett sjukhus platsen att vara på. Hur som helst så var läkaren jag träffade väldigt pedagogisk och otroligt trevlig. Alltför ofta har jag mött läkare som varit mer intresserad av vad andra läkare tidigare skrivit i min journal än av vad jag själv har att säga. Sådana som bortförklarat mina funderingar utan att ens lyssna på dem. Jag förstår att arbetsklimatet inom vården är fruktansvärt påfrestande, men som patient är det väldigt frustrerande när man inte blir lyssnad på. Gårdagens läkare var dock suverän när det gällde allt sådant! Han gjorde en grundlig undersökning av handleden och förklarade under tiden vad undersökningen visade. Det kan låta som grundläggande saker, men tyvärr är det inte alltid så.  

 

(Bakgrundshistoria: 2/1 halkade jag och gjorde jag illa handleden. 8/1 besökte jag vårdcentral som genast skickade mig på röntgen. De misstänkte en båtbensfraktur alternativt ligamentskada och gipsade mig. 22/1 återvänder jag på en ny röntgen (båtbensfrakturer separerar långsamt och därför gör man en ny röntgen efter några veckor). Inga skelettskador syntes på röntgen, så därför trodde de att det var en ligament skada. Armen gipsades om. Men i samband med att de tog bort gipset och satte dit ett nytt lyckades de ge mig brännmärken av gipssåge. 14/2 får jag ett nytt rent gips inför min operation. Jag har innan dess varit på återbesök 2 ggr för att lägga om brännmärkena samt gipsa om armen. 26/2 är jag på återbesök och de tar bort gipset "på riktigt". Jag påpekar att jag fortfarande har väldigt ont, detta trots att jag äter morfin (!) efter fotoperationen. Läkaren säger att jag bara är stel efter gipset och skickar mig till en arbetsterapeut. Arbetsterapeuten konstaterar att jag märkligt nog har full rörlighet i hand/handled trots att jag varit gipsad i 6 veckor. Hon anser inte att jag borde göra några rörelseövningar utan bara använda handen i den mån det går utan att det smärtar. Jag påpekar att det värker konstant och hon säger att då får jag ta det lugnt tills det slutar. Jag får ett handledsskydd av henne som jag ska använda. 3/3 läser jag en liten lapp inuti handledsskyddet "Handledsskydd, small, höger hand". Detta trots att det är vänster hand jag skadat och vänster han arbetsterapeuten har provat ut handledsskyddet på. 5/3 jag fick en ny tid för att få ett handledsskydd anpassat för rätt hand. Denna nya arbetsterapeut anser inte att jag behöver ett handledsskydd utan bara ett bandage. Jag får en telefontid för avstämning lite längre fram. 25/3 telefontid med arbetsterapeuten där jag säger att jag fortfarande har problem med handen och konstant värk. Hon skriver upp mig på väntelista till en läkare på ortopedmottagningen igen. 9/4 Gårdagens läkarbesök.

Det har alltså varit vääääldigt många turer med den här handleden. Utöver att ha konstant ont, inte kunna använda handen och vara gipsad så har jag tyckt att det varit jättejobbigt med brännmärkena och problemen med handledsskyddet samt allt extra strul som kommit därav. Dessutom skickade sjukhuset ut fakturor för de gånger jag lagt om gipset pga brännskadorna samt fakturerade mig för det felaktiga handledsskyddet trots löften om att det inte skulle faktureras. Så inte nog med allt strul + fotoperationen så har jag behövt bestrida en massa fakturor också. Inte vad jag längtade efter!)

 

Som ni hör har det alltså varit väldigt många turer med den här jäkla handleden, så det var otroligt bra att träffa en engagerad läkare igår. Han var även specialiserad på händer, inte bara ortopedi så det kändes verkligen som att han visste vad han gjorde. Hans diagnos var att det antagligen är ett ledband som är löst alternativt av. Stämmer hans diagnos så kommer de att behöva operera handleden.

 

Det känns ärligt talat skitjobbigt om de kommer att behöva operera handleden också. Samtidigt är det ju bättre att allt blir ordnat så att jag inte har ont längre. Önskar bara att saker kunde självläka lite istället. Först och främst måste dock en magnetröntgen göras för att se om den här läkaren har rätt eller inte. Om han inte har det är vi väl egentligen tillbaka på ruta ett. Tills att jag fått göra den undersökningen samt fått resultaten så ska jag ha en speciell skena på armen. De gjöt till en skena av hårdplast som är formad efter min arm som jag nu ska ha på hela tiden. Det gör att ledbanden ligger stilla i en bra ställning och inte utsätts för så mycket påfrestning.

 

 

********************************************************************************

 

 

Bild på hur huden såg ut direkt efter att gipset togs bort.

 

 

(Incidenten med brännmärkena är anmäld till patientnämnden och patientförsäkringen. Till patientnämnden kan man vända sig om om man har frågor angående officiellt finansierad vård. Det går även att anmäla händelser om man anser sig blivit felbehandlad. Patientförsäkringen kan ge ekonomisk ersättning om man drabbas av en vårdskada , när man inte får ersättning beror det oftast på att skadan inte hade kunnat undvikas. Jag har dock blivit nekad ersättning från patientförsäkringen då de inte anser att mina skador överstiger ett värde av 2200 kronor vilket är självrisken. Personligen kan jag tycka att det är lite störigt då jag två månader senare fortfarande har märken som tydligt framträdande. Syns märkena fortfarande efter ett år kan jag göra en ny anmälan och se vad de säger då.)