Jag pratar med min vän Jin. Han har kärleksbekymmer, hans flickvän har just gjort slut och vi diskuterar kärlek till det oändliga. Vi lärde känna varandra i Tasmanien. Det var just när mamma hade hamnat på sjukhus och jag var ett nervvrak på andra sidan jorden. Han väntade på ett flyg och vi ägnade exakt varje dag i en vecka åt att göra ingenting.

Dagarna såg ut så här: Jag arbetade lite extra på hostlet på morgonen, men var klar till klockan 10. Därefter promenerade vi ned till Casinot (ca 1 timmes promenad) för att dricka gratis varm choklad, sitta och titta ut över vattnet och bara prata om allt och ingenting. Därefter följde en promenad in till Hobart centrum för att kolla mailen och se om vi fått några uppdateringar hemifrån. Några timmar till spenderades i solen, då vi antingen lyssnade på musik, pratade eller läste böcker. Vid middagstid lagade han mat åt oss, medan jag yrade runt och försökte komma ihåg hur han gjorde. Han är en otrolig kock! Bara underbar asiatisk mat, tyvärr kommer jag inte alls ihåg allt han gjorde fastän jag verkligen försökte memorera varje steg. Sedan på kvällen såg vi antingen på film eller så promenerade vi ner till Casinot igen för att prata bort några timmar till. Jag vet verkligen inte vad jag gjort utan honom där den veckan. Att ha honom där att prata med var ovärderligt. Han har en fruktansvärt skön livsåskådning och tror att allting händer av en anledning.