Sedan James åkte bort så har TV:n varit på varje kväll. Inte så att jag aktivt tittar, men den står på sådär i bakgrunden. Som sällskap? Haha, jag låter som en galen kattdam. Men det är sant, det är skönt att ha ljud i bakgrunden.

Jag tycker alltid att det låter så flaschigt när folk säger "jag tittar inte på TV". Associationen som kommer upp är att istället för att titta på TV så går man på opera, teater, läser kultursidorna eller går ut och "fångar dagen". Sanningen är förstås att när folk i min ålder säger det, så innebär det bara att de följer sina serier över internet istället. Att de laddar hem de filmer de vill se. Men ändå, det låter så mycket bättre. Kanske borde jag också börja med det?