Den här helgen har varit så fin på så många sätt och vis. Bitvis jäkligt störande, men mest väldigt fin. Eftersom James är borta under veckorna så känns det desto viktigare att vi umgås när vi är hemma. Inte bara vistas under samma tak, utan faktiskt umgås. Och det har vi gjort nu i helgen. Det har blivit en massa stök med huset, nu börjar man verkligen se att det går framåt vilket är skitkul! Så vi har jobbat sida vid sida, målat väggar, spikat (okey, mest James) och sett hur vårt lilla hem utvecklas framför våra ögon. Sedan har vi också hunnit med hundmys, middag på restaurang med vänner, en barrunda där jag vann i dartspel (!), sett på How I met your mother och myst med pepparkakor och glögg. Det har varit en perfekt helg och jag har fått tanka en massa energi, något jag var i extremt stort behov av. Just nu känner jag mig allmänt trött, det finns lite för många energislukare i mitt liv för tillfället. Men så kan det vara när man jonglerar skola, jobb och renovering. Just därför var den här helgen så välbehövlig! Jag älskar kvalitetstid, så himla underbart.

Jag är så himla glad att jag har James, han är verkligen den bästa jag kan tänka mig. Just som jag börjar tycka att nu är det jäkligt segt att renovera och jag vill bara att allt ska vara klart någon gång, så kommer han fram, kramar mig och säger:
"Tänk dig när vi flyttade in för mindre än ett år sedan, när väggarna i sovrummet var gulaktiga, det stod en klargul garderob i hörnet, vi hade plastgolv i hela huset och nedervåningen var målad i grönt, rött och orange. Listerna, elementen, jaa det mesta var målade i knalliga färger och vi hade ett mörkt trätak som gjorde att vardagsrummet såg mycket mindre ut. Nedervåningen var avdelad med en vägg och spisen stod ut en bit på golvet. Håll kvar den bilden i huvudet nu när du går runt här hemma. Tänk så himla annorlunda det ser ut nu! Tänk vad långt vi har kommit och vilken skillnad det är sedan vi startade." Han är underbar, han ger mig perspektiv på tillvaron och han får mig att se positivt på saker och ting när jag har svårt att komma ihåg det själv. Tack!

Ibland kan jag tycka att det är helt otroligt att den där killen som jag träffade på andra sidan jorden, på en dykbåt mitt i Stora Barriärrevet, han som ritade ett hjärta på min arm första kvällen vi träffades är samma kille som jag numera bor med. Vad är oddsen för det egentligen? Vissa har tur!

Aja, nu ska jag ta tag i 20 minuters pluggande och därefter väntar lite välbehövlig sömn.