I förra veckan hade vi en föreläsning i Kulturteori och medier. Vi pratade om hur offentlighetsbegreppet förändrats genom tiderna och hur den privata och offentliga sfären kan tyckas luckras upp alltmer. I samband med detta kom vi givetvis in på internets framväxt och hur det påverkar det offentliga samtalet och plötsligt sa vår lärare något om "den präktighet man idag finner på facebook och i sociala medier". Det uttalandet fick mig verkligen att stanna upp och fundera några steg extra. För det var ju just det, exakt, på pricken DET som gjorde att jag i våras inte tyckte att det var roligt att blogga längre.

Det kändes som att denna utpräglade präktighet var alltför omfattande för att kunna undgå och den gjorde mig så himla trött. På sociala medier är det viktigt att allt ska vara bra och se bra ut och paketeras bra eller vinklas bra. Åtminstone är det så jag i mångt uppfattar det, vilket jag tyckte blev tröttsamt i längden. Jag behövde en paus helt enkelt.

Det var en väldigt trevlig paus. Det var en paus där jag hann med att komma hem från Tyskland, läsa klart andra året på mitt program, få ett nytt jobb, resa till Nice med familjen, ha svensk sommar, äta jordgubbar, resa på all-inclusive resa till Kreta med James, börja mitt sista år vid högskolan, få stipendium, hänga med vänner och ha det bra. För att undvika den där omtalade präktigheten så kan vi också tillägga att det regnade en hel del, att jag var krasslig och fick åka till läkaren och att jag tjänad mindre pengar under hösten än jag gjorde hösten dessförinnan vilket var lite tråkigt . Så, nu har jag kanske balanserat upp det lite.

Hur som haver så har jag ändå saknat det en del, bloggandet alltså. Vi får se hur länge det håller i sig den här gången!